Diskussioner om sociala nätverk på nätet har en förmåga att dyka upp när man minst anar det. När Ulrika Knutson föreläste på Publicistklubben årsmöte här i Luleå så dödförklarade hon i det närmaste Twitter. Dagen efter hade vi Bildbar och då pratade Paulina om sitt Twittrande och som Twitterauktoritet (jag hade ju kloka Ulrikas ord i ryggen) hävdade jag Twittrandes snara död. Det här är bara början sa Paulina och då tog min auktoritet slut.
Finns det anledning för mig att vara orolig för min yrkesframtid om jag inte anammar allt det nya nätverkandet? Jag tror inte det. I min värld är det bättre att fokusera sin energi på det väsentliga. Umgås IRL, knäppa snygga kort, dvs göra bra jobb och vara ärlig med mina egna bilder.
Jag vet egentligen ingenting alls om Twitter och Facebook. Jag har aldrig ens varit där och försökt lära mig. Men nu när jag skriver detta inlägg så surfar jag runt lite random i Twittervärlden. För att uttrycka mig diplomatiskt, det mesta jag dyker på inspirerar det mig inte det minsta. Korta meningslösa meddelanden bara för de närmast sörjande. Varför slösa bort min korta tid med att meddela omvärlden att jag äter frukost? Har jag inget mer intressant att komma med är det lika bra att vara tyst.
Däremot hittade jag ett bra exempel på hur Twitter kan fungera inom olika intressesfärer. Magnum Photo har en Twittersida som fungerar som ett slags nyhetsbrev. Där finns det otroligt mycket intressant för en fotografinörd som mig. Dessutom använder de Twitter för att skapa direkta samtal mellan Magnums medlemmar och den intresserade allmänheten. Kolla gärna in detta via Magnums Blogg.
Sammanfattningsvis så är det inte antingen eller utan både och. Som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar