Genialt

Jag är inte säker på om det var jag som kom på denna geniala idé, men den dök upp i ett samtal med några kollegor. Vi säger att det var jag.
Nikon och Canon, jag bjussar på detta.
För mig är ett problem med det digitala att jag fotar alldeles för mycket. Nästan oreflekterat rasar bild efter bild in på minneskortet. Det blir nästan aldrig fullt. Jag jobbar hela tiden med att får ner antalet exponeringar och bli lite mer eftertänksam. Det är svårt. Det blir nästan alltid för många exponeringar.
Jag har alltså kommit på en lösning som kameratillverkarna ganska lätt kan effektuera.
Jag föreslår en ny inställningsfunktion på kameran. Man ska kunna välja ett valfritt antal exponeringar, exempelvis 36. (För er som aldrig fotat med en småbildskamera så vill jag bara informera att så många exponeringar fanns det på en rulle. Vissa rullar hade förvisso 24 exponeringar men det var ganska ovanligt.)
Efter det att man tagit 36 bilder så låser sig kameran i ett valfritt antal sekunder ( man byter alltså film ). Sen kan man köra 36 exponeringar till. Osv.
Detta tvingar fotografen att vara lite mer eftertänksam. Jag skulle iallafalll gilla detta. Att göra detta rent tekniskt måste ju vara en baggis.

Väntansbild

Väntar

Om det är nånting man blir bra på i detta yrke så är det att vänta. Jag har säkert väntat bort nåt arbetsår under mina yrkesår. Just nu fotograferar jag drygt hundra personalporträtt på ett företag i Luleå. Det är gjort ett bra tidschema men om mina fotomodeller inte följer det så spelar det ingen roll hur bra det är. Så detta inägg är tidsfördriv i väntan på nästa fotografiska insats.

Sista rutan

Igår smög sig ett jubileum förbi utan att kasta den minsta skugga över tillvaron. Eller kanske det var utan att förgylla tillvaron. Den 11 november 2007 var jag och fotograferade en liten folkmusikfestival i en by utanför Luleå. Festivalen går av stapeln varje år lördagen innan farsdag. Lokalen är en norrbottensgård som samtidigt är bostad för han som är arrangör.
Det som är jubileet i sammanhanget är att då tog jag min sista/senaste filmrulle. Efter det har jag bara fotograferat digitalt.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Jag saknar mina negativ.
Det blir mer och mer sällan som jag öppnar mina väl ordnade negativpärmar med tillhörande kontaktkopior. Alla kemikalier har blivit för gamla och förstoringsapparaten skulle behöva in på service. Mörkrummet har jag fortfarande kvar. Enda gångerna jag går in dit är när jag ska sätta på radion eller fylla kaffebryggaren med vatten. Annars samlar det bara damm. Så länge som jag har kvar min verksamhet i nuvarande lokaler kommer mörkrummet att få stå kvar. När jag flyttar packar jag ner det i lådor i väntan på analoga tider.

Inlägg från I-phone

Första gången jag såg en Iphone fick jag akut habegär. Jag brukar inte vara sån. Nu är jag stolt ägare av en telefon som egentligen innehåller mer funktioner än jag behöver. Men behov kan man ju alltid skapa om de inte finns. Helt i onödan skriver jag detta inlägg från telefonen och även bilden är en telefonbild. Jag måste ju testa.
Efter lite mix och trix lyckades jag med både men text och bild. Jag laddade hem en "app" som heter Blog Press och verifierade min epostadress på Blogger och då fungerade allt som det skulle.
Fantastiskt.