Gå på promenad

Vårvinter är för övrigt ganska uppfodrande. Man måste bara ut i solen och njuta. Att sitta inne och titta på skidskytte och njuta känns inte riktigt ok. Men man kan ju göra båda. I morse innan skidskyttet så tog jag mig en promenad på Luleälven. Det är en av de få gånger som jag är positiv till snöskotrar. Hela älven är totalt genomkorsad av skoterspår. Hårda skoterspår som man kan gå på utan att sjunka ner. I övrigt är dessa maskiner bara ett irritationsmoment. De låter illa och luktar illa och spyr ut en jävla massa skit i luften. Men så länge som dom gör bra promenadspår så står jag ut.
Jag ska nyansera mig lite. Det finns många som använder skotern som ett transportmedel för att på ett enkelt sätt ta sig ut i naturen. Det är inte dom jag klagar på. Däremot alla som bara kör framochtillbaka så fort och så många gånger som möjligt. De som kör efter vägarna inne i samhället. De som kör och förstör skogsplanteringar och naturskyddsområden. I deras skotrar skulle man hälla socker i bensinen ( men det fungerar visst inte).

Vårvinter

Nu börjar den obarmhärtiga vårvintersolen avslöja det som vintern så taktfullt har dolt. Oputsade fönster, blekglåmig hud, allsmuts som har fallit ner från himlen under senaste halvåret. För ett par år sedan började jag fotografera allt det fula i denna förfallotid. Idag la jag till några bilder till den samlingen. Dom bilderna orkar jag inte göra iordning just nu så ni får se några årsgamla bilder istället. Vad ska det bli av dessa bilder då? Tja, kanske ingenting mer än just detta.
För övrigt är det ganska skönt att ljuset börjar återvända. Dom skitiga fönstren får man blunda inför.

Djur i Norrbotten

Ett sätt att använda sina bilder är naturligtvis att lägga ut dom på nätet. Jag har en ganska omfattande hemsida. Idag har jag uppdaterat den med ett bildspel med djurbilder. Det är bilder som jag samlat på mig under ganska många år och i många olika sammanhang. Alla bilder är tagna i Norrbotten. Förhoppningsvis kan dessa bilder utökas med fler och bli en utställning nån gåmg i framtiden.

Jägaren som samlar

Det känns som jag ställt denna fråga tidigare: Vad ska man göra med alla bilder?
Med uppdragsbilderna är det ju inga problem. De har ju en uppgift att fylla redan innan de tas. Någon känner ett behov och kontaktar mig. Mitt uppdrag är att i första hand tillfredsställa kunden och förhoppningsvis så blir jag också nöjd. Ren bruksfotografi, bilder som nästan aldrig kommer till användning utanför uppdragets ramar. Bilder som jag inte skulle sakna om dom försvann.
Sen jobbar jag med egna avgränsade projekt. Jazzmusiker, norrbottniska konstnärer, Den barnlösa byn. Det är också bilder som hamnar i ett sammanhang. Det är genomarbetade kollektioner med ett sammanhållet tema, som kan bli en bok eller en utställning.
Sen har vi problemet. Alla bilder som jag tar bara för att jag måste, för att det är så jävla roligt. Om kameran finns i handen, vilket den oftast gör, så kan jag inte låta bli. Jag blir både jägare och samlare i en och samma person. Jakten på ögonblick går ständigt vidare. Vägen som breder ut sig framför bilen, ett träd, artisterna på konserten, porträtt på sonen, utsikt från ett hotellfönster, ett snyggt ljus på ett hus. Bilder helt utan inbördes relation. Ibland blir det riktigt bra. Bilder som samlas i högar i kartonger eller på hårddiskar. Men vad ska man göra med allt?