Brottning

Jag går en brottningsmatch med mig själv. Analogt versus digitalt. Just nu håller jag på att sammanställa en utställning med bilder från Spelmansstämman i Gammelstad 1977-2008. Det är en salig blandning av dior, färgneg, Tri-X och digitalt. Allt kommer i slutändan att bli svartvitt och skrivas ut på en A3 skrivare. Det är första gången jag producerar en hel utställning via datorn.
Diafilm har jag aldrig gillat, färgneg var väl OK, digitalt har ju sina fördelar men Tri-X är bäst. Just nu fotograferar jag bara digitalt och tycker egentligen att det är toppen.
Men.
Jag har svårt att få nån riktig ordning på alla digitala filer. Det blir väldigt oöverskådligt. En kontaktkopia är överlägsen som översikt och samtidigt blir det en slags dagbok. Negativet går ju alltid att titta på. Man behöver inte starta nån speciell apparat (läs dator). Eftersom negativet är ett föremål finns det på nåt sätt alltid kvar. Det känns svajigt med det digitala. Hårdvara och mjukvara förändras. Det som är standard idag är ohjälpligt passé imorgon. Hårddiskar kraschar och CD skivor åldras fortare än man anar. Ettor och nollor byter plats, error error.
Uppdragsfotograferingen kommer alltid att ske digitalt men jag överväger ett fortsatt liv för det analoga med mina egna projekt. Men jag vet inte. Är det nån som vet?