My space

Vår musikföreställning Nurmen Lintu har blivit en del av MySpace och jag sitter just nu och uppdaterar med två nya låtar. Gå gärna in och lyssna här.

I morse var jag på vår varannanfredagsfotograffika på BO. Det är en fin början på helgen att få snacka skit med kolleger och äta en semla. Passade på att boka in en snabbkurs i blixtfotografering med Fotomicke. Jag behöver hjälp med alla teknikaliteter. Han är specialist på Nikon.

Det grå ljuset blir bara blåare och blåare och snart är det mörkt. Ikväll firar vi vår yngsta sons 20-års dag genom att gå på Kyrkbyns Kök för att äta och dricka gott och dyrt, men det är han värd. Kyrkbyns Kök är antagligen Luleås bästa restaurang och den ligger bara ett stenkast från där jag bor.

På lördag ska jag sjunga i kör för första gången i mitt liv, och kanske också sista vem vet. Det ska bli en intressant och lite nervös upplevelse. Tur att jag har med mig Anders.

Skitvecka

Det har verkligen varit en skitvecka. Varken kroppen eller knoppen fungerar. Alla jobb känns just nu som misslyckade, eller åtmindstone mindre lyckade. Det kan ju visa sig att jag har fel när jag börjar jobba med att kopiera bilderna.
Vårt projekt Nurmen Lintu som jag skrivit om tidigare och som jag var ute och turnerade med i höstas väcks till liv för två nya spelningar. Först på Jokkmokks Marknad den 7 februari och sen på Umeå Folkmusikfestival den 21 februari. Om ni är i närheten så rekommenderar jag ett besök om ni gillar bra musik och bra fotografi. Jag har gjort några väldigt små förändringar i bildspelet. Jag har bytt ut en bild och tagit bort en annan. Den nya bilden ser du i början av inlägget.

Den omöjliga ordningen

Jag håller på att läsa Lars Norens tegelsten till dagbok. Undrar om jag någon gång kommer att bli färdig. Det är verkligen högt och lågt, intressant och tråkigt. En sak jag har fokuserat på de senaste läsdagarna är allt städande och sorterande. Antagligen beroende på att jag själv städar och sorterar mycket just nu. Under trettio års fotograferande så samlar man på sig en hel del. Många negativ blev det och många kartonger med bilder finns det. För att inte tala om allt som inte ligger i kartonger. Dessutom de senaste åren en jävla massa digitala filer. På vilket sätt ska allt detta organiseras? Ska bilderna sorteras tematiskt eller kronologiskt? Eller kanske både och?
Det är egentligen ingen fråga som någon annan kan ge ett svar på. När man ger sig in i en period av försök till strukturering blir inte ordningen bättre utan bara en annan.
Just nu håller jag på att plocka ihop bilder till en utställning som ska visas under spelmansstämman i Gammelstad till sommaren. Det är bilder från 30 år. Många finns som kopior i olika kartonger, andra är bara negativ eller diabilder. Så långt innan jag kommer till en urvalsprocess så är det många timmar av letande och sorterande. Jag inser då att det inte ens är någon idé att sträva efter den perfekta ordningen. För den finns inte.

Bilden är inte från stämman i Gammelstad utan från ett sk buskspel i Avan.

Burn

Jag måste än en gång skriva om David Alan Harvey som har blivit något av en förebild för mig. Inte för att jag på något sätt försöker bli som han men jag imponeras av det han håller på med. Han tillhör fotografkollektivet Magnum och har ett stort antal reportage i National Geographic bakom sig.
För två år sedan startade han en blogg som hette ROAD TRIPS. Som en spinoff effekt av den har han nu startat BURN, en hemsida för fotografi. Ambitionen är att den ska fungera som en onlineworkshop eller mentorprogram för alla som hittar dit.
Och intresset och behovet verkar vara stort. När han skrev på Road Trips så hade han flera hundra kommentarer på varje inlägg. Han startade stipendier, utlyste små tävlingar, inbjöd till workshops, ställde frågor och svarade på frågor. Jag fick känslan av att han tog alla på lika stort allvar och bemötte frågor och kommentarer med äkta intresse.

Så här skriver han själv på den nya sidan BURN: Since photography is what I seem to do best, and since my role as a photographer has extended into the photographic lives of others as a mentor, I will just do what little I can here on BURN to push all of you to use your eyes, hearts, and intellect in the most constructive ways. Either as documentary photographers or conceptual artists or whatever category of photography you may identify. Labels tend to be just that…labels. I do want BURN to have the windows wide open for whatever leading edge photography and writing may come our way.

BURN har internationella ambitioner. Jag skulle gärna se en svensk motsvarighet.

Årets Bilder

Just nu skrivs det mycket om tävlingen Årets Bild som PFK arrangerar. Jag har aldrig varit med i någon slags fototävling. Istället tänkte jag utse mina egna Årets Bilder.
Jag har precis påbörjat mitt trettionde år som frilansfotograf i Luleå med omnejd. Omnejden är i första hand den s.k. Fyrkanten och i andra hand övriga Norrbotten.
Det är inget dramatiskt liv att jobba som frilansfotograf på landsorten. Uppdragen är oftast väldigt begränsande i både tid och ekonomi. Jobben i sig kan vara nog så intressanta men det blir inga bilder som vinner World Press Photo. Ska man överleva ekonomiskt på en liten ort måste man ha ett ganska brett register. On location lika väl som i studion ska man handskas med både möss, mannicker och människor.
Bilderna jag visar är ett tvärsnitt av mina uppdrag under 2008. De spänner sig från föreställningsbilder för Norrbottensteatern till tumstockar åt Ångsågen via illustrationer om Sjukhuskyrkan.
Du hittar bilderna under rubriken Årets Bilder på menyn till vänster på min hemsida.