Hunger

Vad är det med Jens Assur? Egentligen borde jag ha största respekt för honom. En duktig fotograf som inte sitter med armarna i kors. Han får saker och ting gjorda. Dessutom är det viktiga saker han vill berätta om och han har åsikter som i mycket överensstämmer med mina. Varför kan jag inte uppbåda någon som helst entusiasm över hans arbeten?
Nu kan jag inte bedöma det bildmässiga i hans senaste projekt ”Hunger ” eftersom jag bara sett ett fåtal bilder på TV och nätet. Men att höra honom prata om projektet är som att skruva upp en mekanisk docka. Han säger de rätta sakerna men väldigt opersonligt och distanserat utan tillstymmelse till personlig övertygelse. Projekten är välmenande, grandiosa och obegripligt stora.
”Och himlen därovan” var ett projekt som blev två stora böcker finansierade av LO. Bara titeln säger ju en hel del.
Böckerna handlar alltså om allt under himlen. Inget litet ämnesområde.
Nu har han tagit sig an världens ekonomiska problem och påstår sig även ha funnit en lösning.
Jag är kanske orättvis, men det är nåt som inte stämmer.

Gråt inga tårar

Jag har deltagit i ett oräkneligt antal grupprojekt. Och lika ofta har jag sagt att detta är sista gången. Jag blir så lätt frustrerad när inte alla är lika ansvarstagande som mig. Det är inte så att jag tycker att alla ska göra som jag vill men de ska i alla fall göra sin del. Ofta har det varit lite si och så med den delen. Men på nåt sätt har alla projekt kommit till ett avslut som i alla fall kan anses som ok. Det är väl som att föda barn, man glömmer det smärtsamma och kastar sig med lust in i ett nytt projekt. För att göra saker tillsammans är ändå otroligt tillfredsställande i ett ensamyrke som fotografens.
I går var jag på premiär på ”Gråt inga tårar” på Norrbottensteatern. Snacka om grupprojekt. Eftersom jag fotograferar nästan alla Teaterns uppsättningar så har jag lite insyn i arbetet. Det är många viljor som ska jämkas samman av regissören som naturligtvis har sista ordet.
Jag var på teatern den dagen när ensemblen träffades för första gången. Många kände varandra sen tidigare och för andra var det många nya bekantskaper. Vilken känsla och stämning i fikarummet. Det riktigt osade av kreativitet och förväntningar. Trots att jag inte skulle vara med i arbetet, förutom att ta bilder många veckor senare, så blev jag smittad av skaparlust och positiv energi.
Tillbaka till gårdagskvällen. Efter premiären var det en liten fest med tal och avtackningar. Samma positiva känsla infann sig nu i andra ändan av processen. Det här har vi gjort tillsammans och det blev bra.
Jag längtar efter ett nytt projekt som jag kan dela med någon.

Upphittade citat

Bakom min skrivare hade det ramlat ner två papper med två sparade citat.

Ett av Magnums Wayne Miller angående vad som kännetecknar en god fotograf:
"Han har stor talang, nog så inåtvänd, är ganska egoistisk och har radarblick när han är ute på fältet. Privat är han hetlevrad, ombytlig och blir lätt besviken och är sällan lyckligt gift.
En god fotograf kommer dessutom ofta för sent till middagen."

Ett annat citat som jag också sparat vid något tillfälle:
"Framför oss ligger möjligheter skickligt maskerade till problem."

Bättre sämre än bättre

Jag återkommer till detta med tekniken. Den digitala tekniken. Det är helt perfekt i uppdragssammanhang. Men mitt lustfotograferande har fått sig en knäck. Visst film finns ju att köpa och kamerorna samlar damm i skåpen så egentligen är det ju bara att sätta igång.
Men.
Startsträckan har blivit lång.
Jag höjer inte på ögonbrynen över hur fantastiska alla digitalkameror är. Hög upplösning och jättemånga pixlar och skitskarpt och snabbt och stort och dyrt. Det behöver inte bli bättre. Det börjar bli så bra att det blir tråkigt. Snart kan man ju ändra skärpedjupet och fokusplanet i efterhand. Oj skärpan borde ha legat 1 dm längre bort och skärpedjupet skulle nog vara lite längre. Det fixar datorn till. Kameran känner igen ansikten och när människorna ler.
Vad ska jag göra då?
Det som verkligen fick mig glad och triggade igång nån slags kreativitet var när jag köpte Hipstamatic appen till min Iphone. Små bildfiler, konstiga färger, oskarpt och eländig teknik på alla sätt och vis. Skitkul. Tror det är dags att kameratillverkarna börjar göra kamerorna sämre istället för bättre. Och nej, det är inte samma sak att försämra bilderna i efterhand i photoshop. Det är i fotograferingsögonblicket det ska ske.