Aldrig Twitter

Var allt detta med nätet ska sluta kan man ju inte ha en enda aning om. Både personligen och rent allmänt. Hemsida, självklart, blogg, kan man ju testa, facebook, tveksamt, men twitter, aldrig.
Hemsida har jag haft ganska många år vid det här laget. Att jag har blogg är onödigt att säga. Numera är jag även innehavare av ett facebookkonto. Problem är att bestämma vad som ska på hemsidan vad som ska bloggas och vad som lämpligast för facebook. Det är jobbigt att leva.
Det var resan till Perpignan som fick mig att ta steget. Trots att jag i viss mån retade mig på att ungdomarna höll på med sin I-phone och facebookade och twittrade hela tiden så hade det på nåt sätt en positiv inverkan på mig. Från total skepsis gick jag till lätt tveksamhet till att bli medlem i detta selekterade nätverk. Det känns bra och förvirrande. Lite kul att umgås? med människor som man väldigt sällan träffar i den riktiga världen och människor som fanns i mitt förra liv. Förvirrande för att jag inte riktigt förstår hur det fungerar. Det ger sig väl.
Men twitter, aldrig.

Var finns bildjournalistiken?

Jag sitter i min sommar-rastlöshet och surfar runt på olika bildjournalistiksiter som Magnum Photos, VII Photo Agency och NOOR och blir andlös av denna mängd fantastisk fotojournalistik som tar upp otroligt viktiga ämnen. Men var publiceras alla dessa bilder förutom på nätet? Inte verkar det vara i Sverige i alla fall. Jag har på intet sätt koll på allt men jag undrar verkligen när Paolo Pellegrin, James Nachtwey eller Jan Grarup hade ett bildreportage publicerat i en svensk tidning. Jag har en känsla att det bara är vi fotografinördar som får ta del av deras fotokonst. Antingen när vi letar upp dom på nätet, åker på fotofestival eller besöker ett galleri.

Digitalt nätverkande

Diskussioner om sociala nätverk på nätet har en förmåga att dyka upp när man minst anar det. När Ulrika Knutson föreläste på Publicistklubben årsmöte här i Luleå så dödförklarade hon i det närmaste Twitter. Dagen efter hade vi Bildbar och då pratade Paulina om sitt Twittrande och som Twitterauktoritet (jag hade ju kloka Ulrikas ord i ryggen) hävdade jag Twittrandes snara död. Det här är bara början sa Paulina och då tog min auktoritet slut.
Finns det anledning för mig att vara orolig för min yrkesframtid om jag inte anammar allt det nya nätverkandet? Jag tror inte det. I min värld är det bättre att fokusera sin energi på det väsentliga. Umgås IRL, knäppa snygga kort, dvs göra bra jobb och vara ärlig med mina egna bilder.
Jag vet egentligen ingenting alls om Twitter och Facebook. Jag har aldrig ens varit där och försökt lära mig. Men nu när jag skriver detta inlägg så surfar jag runt lite random i Twittervärlden. För att uttrycka mig diplomatiskt, det mesta jag dyker på inspirerar det mig inte det minsta. Korta meningslösa meddelanden bara för de närmast sörjande. Varför slösa bort min korta tid med att meddela omvärlden att jag äter frukost? Har jag inget mer intressant att komma med är det lika bra att vara tyst.
Däremot hittade jag ett bra exempel på hur Twitter kan fungera inom olika intressesfärer. Magnum Photo har en Twittersida som fungerar som ett slags nyhetsbrev. Där finns det otroligt mycket intressant för en fotografinörd som mig. Dessutom använder de Twitter för att skapa direkta samtal mellan Magnums medlemmar och den intresserade allmänheten. Kolla gärna in detta via Magnums Blogg.
Sammanfattningsvis så är det inte antingen eller utan både och. Som vanligt.