Slut

Detta är sista inlägget på denna blogg. Jag hänvisar till www.andersalm.se som är omgjord till kombinerad blogg och hemsida.
Den här får ligga kvar ute på nätet ett tag till.

F-Stoppers

Har hittat en fantastisk videobloggsida som handlar om fotografi. Bland annat med bakomkulissernafilmer. Här finns mycket att lära sig.

Ny design

Jag testar att göra om bloggens design. Den kanske kommer att ändra på sig några gånger under den närmaste tiden eller inte. Jag lägger in en bild från min utställning om Spelmansstämman i Gammelstad som jag för andra året i rad kommer att visa på just Spelmansstämman i Gammelstad. Välkommen till rundlogen på friluftsmuseet Hägnan under kommande lördag och söndag.

500 fotografer

Låt mig tipsa om en blogg, 500 photographers, som när den är färdigbloggad kommer att innehålla 500 fotografpresentationer. Ambitionen är att lägga upp 5 nya fotografer varje vecka i 100 veckor. Den innehåller naturligtvis bilder, en kort presentation i text och i många fall även en kort videofilm. Filmen kan vara en intervju, fotografen i arbete eller en bildvisning.

A Moment in Time

New York Times har uppmanat fotografer jorden runt att delta i ett projekt de kallar A moment in time. Söndagen den 2:a maj skulle man ta en bild 15.00 GMT, vilket var 17.00 svensk sommartid. Jag lyckades inte exakt 17.00 det blev 17.05, men det är tydligen godkänt det också. Jag deltog med ovanstående bild. Det är min son Simon som hänger sig åt Human Multitasking.
De fick in över 10.000 bilder och det orsakade naturligtvis datorproblem.
Riktigt vad som kommer att ske med bilderna vet jag inte. Men en del (alla?) kommer att visas på New York Times bildblogg

Fakturera ihjäl dom jävlarna

Jag tycker fortfarande att det är svårt att ta betalt. Visst har jag blivit bättre med åren och har för det mesta gott samvete när jag skickar min faktura. En gång i tiden, en kort period, höll jag på med porträttfotografering av privatpersoner. Det var svårt på många sätt och vis men att ta betalt var det svåraste. Den delen av min verksamhet la jag ner efter ett år.
På bloggen ”A Photo Editor” finns det två intressanta artiklar om att ta betalt. Från två helt olika utgångspunkter.
En diskussion med unga fotografer som försöker få ihop till brödfödan och en artikel om nån som verkligen kan ta betalt utan att skämmas.
Fotografen och skribenten Göran Segeholm har i ett avsnitt av sin bildradio ett inlägg om fotografer och fakturering. Han säger att fotograferna har en tendens att fakturera ihjäl dom jävlarna. Lyssna och begrunda avsnittet från den 7 mars.

Inlägg från I-phone

Första gången jag såg en Iphone fick jag akut habegär. Jag brukar inte vara sån. Nu är jag stolt ägare av en telefon som egentligen innehåller mer funktioner än jag behöver. Men behov kan man ju alltid skapa om de inte finns. Helt i onödan skriver jag detta inlägg från telefonen och även bilden är en telefonbild. Jag måste ju testa.
Efter lite mix och trix lyckades jag med både men text och bild. Jag laddade hem en "app" som heter Blog Press och verifierade min epostadress på Blogger och då fungerade allt som det skulle.
Fantastiskt.

Räkneverk

Såg plötsligt att mitt räkneverk har hoppat från drygt 4000 till 11000 utan att jag ens märkt det. Det tog mig drygt ett år att få 4000 besökare och nu på bara några dar så har det nästan tredubblats. Är det nåt fel eller?

Att blogga eller inte.....

Med tanke på hur få läsare och få kommentarer min blogg har så borde jag egentligen lägga ner. Det är som att ropa rätt ut i öknen. Men jag fortsätter. Jag får väl ta mig själv på allvar och inse att bloggen är egentligen bara för mig själv.
Jag skulle vilja skriva mer dagbok men kommer mig aldrig för, så detta får bli min lilla enkla dagbok. Hoppas att bloggandet en dag övergår i ett mer personligt och djupt gående dagboksskrivande. Då kommer det inte att bli på nätet.
Jag måste hålla med Micke Berg när han skriver att han nästan alltid saknar texter när han ser på fotografi. Att kombinera text och bild är ett bra sätt att kommunicera. Ska man göra både och själv så kräver det mycket tid. I alla fall om man har några kvalitetskrav. Det blir ju vanligare på dagstidningar att skrivaren tar bilder också. Antagligen skulle helheten bli bättre om det var fotografen som både skrev och fotograferade. Texten går ju alltid att fila på men en misslyckad fotografering är svårare att rädda.

Digitalt nätverkande

Diskussioner om sociala nätverk på nätet har en förmåga att dyka upp när man minst anar det. När Ulrika Knutson föreläste på Publicistklubben årsmöte här i Luleå så dödförklarade hon i det närmaste Twitter. Dagen efter hade vi Bildbar och då pratade Paulina om sitt Twittrande och som Twitterauktoritet (jag hade ju kloka Ulrikas ord i ryggen) hävdade jag Twittrandes snara död. Det här är bara början sa Paulina och då tog min auktoritet slut.
Finns det anledning för mig att vara orolig för min yrkesframtid om jag inte anammar allt det nya nätverkandet? Jag tror inte det. I min värld är det bättre att fokusera sin energi på det väsentliga. Umgås IRL, knäppa snygga kort, dvs göra bra jobb och vara ärlig med mina egna bilder.
Jag vet egentligen ingenting alls om Twitter och Facebook. Jag har aldrig ens varit där och försökt lära mig. Men nu när jag skriver detta inlägg så surfar jag runt lite random i Twittervärlden. För att uttrycka mig diplomatiskt, det mesta jag dyker på inspirerar det mig inte det minsta. Korta meningslösa meddelanden bara för de närmast sörjande. Varför slösa bort min korta tid med att meddela omvärlden att jag äter frukost? Har jag inget mer intressant att komma med är det lika bra att vara tyst.
Däremot hittade jag ett bra exempel på hur Twitter kan fungera inom olika intressesfärer. Magnum Photo har en Twittersida som fungerar som ett slags nyhetsbrev. Där finns det otroligt mycket intressant för en fotografinörd som mig. Dessutom använder de Twitter för att skapa direkta samtal mellan Magnums medlemmar och den intresserade allmänheten. Kolla gärna in detta via Magnums Blogg.
Sammanfattningsvis så är det inte antingen eller utan både och. Som vanligt.

Burn

Jag måste än en gång skriva om David Alan Harvey som har blivit något av en förebild för mig. Inte för att jag på något sätt försöker bli som han men jag imponeras av det han håller på med. Han tillhör fotografkollektivet Magnum och har ett stort antal reportage i National Geographic bakom sig.
För två år sedan startade han en blogg som hette ROAD TRIPS. Som en spinoff effekt av den har han nu startat BURN, en hemsida för fotografi. Ambitionen är att den ska fungera som en onlineworkshop eller mentorprogram för alla som hittar dit.
Och intresset och behovet verkar vara stort. När han skrev på Road Trips så hade han flera hundra kommentarer på varje inlägg. Han startade stipendier, utlyste små tävlingar, inbjöd till workshops, ställde frågor och svarade på frågor. Jag fick känslan av att han tog alla på lika stort allvar och bemötte frågor och kommentarer med äkta intresse.

Så här skriver han själv på den nya sidan BURN: Since photography is what I seem to do best, and since my role as a photographer has extended into the photographic lives of others as a mentor, I will just do what little I can here on BURN to push all of you to use your eyes, hearts, and intellect in the most constructive ways. Either as documentary photographers or conceptual artists or whatever category of photography you may identify. Labels tend to be just that…labels. I do want BURN to have the windows wide open for whatever leading edge photography and writing may come our way.

BURN har internationella ambitioner. Jag skulle gärna se en svensk motsvarighet.

Mitt första blogginlägg

Detta är mitt hundrade inlägg. Det trodde jag aldrig när jag startade att jag skulle hålla ut så här länge. Som ett jubileumserbjudande så publicerar jag mitt första inlägg igen.

Den här bloggen är egentligen inte till för dig utan bara för mig.
Jag har under många år tänkt att jag skulle skriva en jobbdagbok som en minnesjournal för mina barn och eventuella barnbarn. Men det har aldrig blivit av förutom vid vissa speciella tillfällen.
Visst är det kul att ta en bra bild eller skriva en fantastisk text även om man bara lägger den i byrålådan. Men. Jag är nog en publicist i själ och hjärta och vill gärna publicera och dela med mig av de alster jag lyckas framställa.
I skapandet är man ensam, men en berättelse utan publik är en död berättelse. Ensamhet och gemenskap. Motpoler som samverkar och för livet framåt. Det är vad allt handlar om. Berättandets glädje och skapandets glädje.
Så därför tror jag att detta är rätt sätt för mig att genomföra denna jobbdagbok. Att även ha en slags publiceringsambition på denna blogg. Hur många som kommer att läsa den spelar egentligen ingen roll. Den finns iallfall där.
Jag kommer förutom att skriva om mitt jobb, både om uppdragfotografering och egna projekt, även att ge tips om fotografer, fotositer, nya böcker, utställningar, fotofestivaler mm.
Min ambition är att skriva den under ett år så ofta som jag orkar eller kan eller vill

F Blog

Jag har skickat in några bilder till The F Blog och denna blev antagen. The F blog är en ambitiös fotoblog som innehåller intervjuer med fotografer och bilder med olika teman. Ta en titt.

Räknare

Eftersom ingen lämnar några kommentarer så har jag ju ingen aning om någon läser vad jag skriver, därför har jag lagt in en räknare. Det kan bli nog så avslöjande. Nåja den går ju alltid att ta bort. Trots att rubriken på bloggen är "Egentligen bara för mig själv" så önskar jag ju några läsare. Nu får jag reda på hur det förhåller sig med den saken. Egentligen så är det mer förvänande än nåt annat om någon ska hitta hit med tanke på hur mycket som finns där ute.

Några bloggar

Jag har ingen som helst aning om hur många som har hittat till min blogg. Jag vet att några har läst den vid nåt tillfälle i alla fall.
Själv läser jag ett tiotal bloggar varje dag. De flesta med någon slags fotoinriktning.
Magnumfotografen David Alan Harvey. Han jobbar bl.a. åt National Geographic och vurmar mycket för unga fotografer och deras utbildning/utveckling. Oavsett vad han skriver så har han 100-400 kommentarer på sina inlägg.
Goro Bertz. Svensk-japan som bor i Tokyo har en bildblogg som andas desperation och vilja.
Micke Berg. En av svensk fotografis omutliga personligheter. Vi får följa hans liv och arbete kring Nytorget på Söder i Stockholm
Tomas Nilsson. Verdens Gang:s fotograf i USA.
A Photo Editor.Intressant att lära sig lite om hur den kommersiella fotovärlden fungerar i USA.
A photo Agent. Samma som ovan fast från en annan synpunkt.
Magnum Blog. Bakom kulisserna hos en av de mest berömda fotoagenturerna.
Dessutom Bodil Malmsten den kloka.
Fler finns naturligtvis men de får jag återkomma till.