Tack Kulturrådet

Jag har sökt massvis med stipendier genom åren och även fått ganska många. I början av mitt yrkesverksamma liv var det ofta stipendier som gjorde att skattemyndigheterna inte behövde vänta på momspengarna. För vad ska man göra när inkomsterna inte riktigt täcker de utgifter man har. Naturligtvis blir det till att låna pengarna som var avsatta för moms och sociala avgifter. På det sättet sköt man problemen framför sig några månader. Det har hänt mer än en gång att ett stipendium gick raka vägen till skattemyndigheten. Idag har jag både bättre inkomster och bättre ordning.
Stipendier söker jag däremot fortfarande, både för mig själv personligen och för olika föreningar och projekt tillsammans med andra.
Till helgen ska jag och mina kamrater i Nurmen Lintu åka till Umeå för att spela på Umeå Folkmusikfestival. Vad de inte vet ännu är att jag idag fick besked från Kulturrådet att vi har fått ett bidrag på 40 000: - för att kunna fortsätta att turnera med denna föreställning. Förvisso hade vi sökt över 200 000: - men med 40 000: - kommer vi ändå en liten bit längre.
Verkligheten är ju så att ingen arrangör har råd att betala vår föreställning utan bidrag som täcker en del av kostnaderna. Antingen skyhöga biljettpriser och ingen publik eller låga biljettpriser för lite intäkter. Brakförlust i vilket fall som helst. Bidrag är en nödvändighet. Kulturrådet knuffade oss en bit i rätt riktning.

Urin och spya

Jag har varit på Jokkmokks marknad i helgen. Först och främst för att genomföra en föreställning av Nurmen Lintu på Bio Norden. Dessutom fick jag ett uppdrag av Norrbottens-Kuriren att bevaka några andra konserter. En med Sofia Jannok och en som kallas Låtar och Skrönor.
Min tanke var att åka bil upp med några vänner och ta buss hem på lördag. Jag gick in på Länstrafikens hemsida och använde deras reseplaneringsfunktion. Jag fick två träffar. En buss som gick klockan 8 på morgonen vilket var nog så tidigt med tanke på att vår föreställning börjar kl 12. Men det var nästa träff som förvånade mig en hel del. Avgång från Jokkmokk 10.45 och ankomst till Luleå 18.20, sjutton mil och nio timmar och fyrtio minuter senare. Denna planeringsrobot hade gett mig ett förslag att ta bussen från Jokkmokk till Arjeplog vidare till Skellefteå och sedan till Luleå. Exakt hur lång omväg det blir i km vet jag inte men i tid blir det ca sju timmar. Dåligt förslag. Det är nog dags att programmera om ResRoboten.


Förutom musik, frusna fötter, marknadsstånd, goda vänner, mat och dryck så fick jag vara med om en unik upplevelse i just drickgenren. Vi satt där och drack vår öl när Mikael kom med en tesked och liten burk med en lätt gulfärgad vätska. Vältalig som han är la han ut texten om det unika som denna burk innehöll. Detta var antagligen enda chansen i vårt liv som vi fick ynnesten att smaka denna brygd. Smaken beskrev han som en blandning av urin och den smak man har i munnen när spyorna har tagit slut men kräkkramperna fortsätter. Men vi fick absolut inte tacka nej.
Naturligtvis kan man inte tacka nej till alkohol kryddad med björngalla. Jag måste bara säga att denna björngalla kommer från en norrbottnisk lagligt skjuten björn och inte från nån björngallefarm i Kina.
Smaken var inte så hemsk som Mikael beskrev den men lite urin var det allt. Om dess välgörande och stimulerande egenskaper kommer att förändra mitt liv återstår att se, men det var i alla fall en trevlig kväll.