Stora porträtt

Det är mycket som ska till för att jag ska känna mig nöjd med ett publicerat jobb. Mitt jobb, formgivarens jobb, tryckarens jobb, allt ska fungera som en helhet. Halvtaskiga bilder kan i en duktig formgivares händer bli till ett utomordentligt slutresultat. Skitbra bilder kan bli helkass om layoutpersonen har vaknat på fel sida om typometern.
Det här jobbet tycker jag blev riktigt bra. Uppdraget var att ta nära porträtt på Norrbottensteaterns skådisar till affischer som hängs upp i hela Luleå. Jag och informatören Marika kommunicerade (en bra att göra grej). Jag testade lite olika ljus som Marika fick ta ställning till. Vi var överens om vilket som var bäst. Vi pratade om uttryck och vinklar. När fotodan var kommen så visste jag ganska exakt vad som skulle göras. Marika var med så vi kunde prata igenom varje porträtt innan vi gick vidare till nästa. Själva fotograferingen av ca 20 personer tog inte mer än halvannan timme.
I bildbehandlingsledet bestämdes att de skulle bli svartvita (det är nästan alltid bäst med svartvitt).
Nu sitter det uppe porträtt på 15 skådisar som ska spela Tjechovs Måsen till hösten. Jag är i alla fall nöjd och Marika är nöjd. Hur det är med de femton vet jag inte, men man kan ana att inte alla är lika nöjda, det brukar vara så. Men nu sitter de där för allmän beundran/förundran och de kan bara gilla läget.

Vernissage

I går hängde jag utställningen på Norrbottens Museum. Eller jag och jag, det var mest Ulf och Gunnar som jobbade. Det blev snyggt och känns otroligt tillfredsställande. Både NSD och NK (lokaltidningar) var där och skrev lite i dagens tidningar. Ofta när jag blir intervjuad känns det som jag aldrig får nåt vettigt sagt. Men förresten så pratas det alldeles för mycket kring bildkonsten. Det är bättre om bilderna själv får kommunicera i mesta möjliga mån. Bildkonst där essän kring verket är viktigare än själva verket blir meningslöst för mig. Och det jag gör är ju så enkelt och okomplicerat att vem som helst kan ta till sig det. Fotografier på människor som lever och gör det människor gör.
Ikväll klockan 18 är det vernissage med musik av Luleå Hembygdsgille och klockan 19 är det annan musik, Melodier man minns, i fiket med Rolf Lindströms Trio.
Kom.

Jazz&Folk

Något av det bästa jag vet är att lyssna på bra musik och att fotografera.
Det kan knappast bli bättre än att kombinera dessa två storheter. Det är precis vad jag gjort i en utställning som egentligen är två utställningar. De ska visas på Norrbottens Museum under sommaren.
Jazzdelen, om Norrbotten Big Band, är fotograferad under sju års tid. Både på uppdrag och privat. Den utställningen visades första gången på Kulturens Hus under Swedish Jazz Celebration i mars 2007.
Folkdelen är fotograferad från 1976 och fram till 2009. De senaste bilderna är bara två veckor gamla. Den utställningen visades första gången två dagar under Spelmansstämman i Gammelstad helgen före midsommar.
På min hemsida hittar du ett bildspel med utställningens samtliga bilder och lite folk- och jazzmusik.

Folkmusik

Att få göra en utställning är verkligen en ljuspunkt i tillvaron. Just nu är jag färdig med en liten sammanställning av bilder från Spelmansstämman i Gammelstad. De inramade bilder står i givakt och väntar på golvet i min ateljé.
De första bilderna tog jag 1977 och de senaste kommer att bli purfärska. Jag fotar på lördagen och hänger upp några på söndagen.
Hela processen med att göra en utställning är tillfredställande. Välja bilder, kopiera, skära passepartouter, rama in, fixa affisch, hänga, pusta glas, göra katalog, numrera och titta och njuta. Bilderna blir bara bättre och bättre desto längre in i arbetet man kommer.
Om ni har vägarna förbi Gammelstad helgen innan midsommar så förslår jag ett besök i rundlogen på friluftsmuseet Hägnan. Hinner ni inte det så kommer samma bilder att hänga på Norrbottens Museum resten av sommaren.