Det är mycket som ska till för att jag ska känna mig nöjd med ett publicerat jobb. Mitt jobb, formgivarens jobb, tryckarens jobb, allt ska fungera som en helhet. Halvtaskiga bilder kan i en duktig formgivares händer bli till ett utomordentligt slutresultat. Skitbra bilder kan bli helkass om layoutpersonen har vaknat på fel sida om typometern.
Det här jobbet tycker jag blev riktigt bra. Uppdraget var att ta nära porträtt på Norrbottensteaterns skådisar till affischer som hängs upp i hela Luleå. Jag och informatören Marika kommunicerade (en bra att göra grej). Jag testade lite olika ljus som Marika fick ta ställning till. Vi var överens om vilket som var bäst. Vi pratade om uttryck och vinklar. När fotodan var kommen så visste jag ganska exakt vad som skulle göras. Marika var med så vi kunde prata igenom varje porträtt innan vi gick vidare till nästa. Själva fotograferingen av ca 20 personer tog inte mer än halvannan timme.
I bildbehandlingsledet bestämdes att de skulle bli svartvita (det är nästan alltid bäst med svartvitt).
Nu sitter det uppe porträtt på 15 skådisar som ska spela Tjechovs Måsen till hösten. Jag är i alla fall nöjd och Marika är nöjd. Hur det är med de femton vet jag inte, men man kan ana att inte alla är lika nöjda, det brukar vara så. Men nu sitter de där för allmän beundran/förundran och de kan bara gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar