2010-06-10

Picture Imperfect


Det händer att jag överskrider mina gränser. Mer än en gång har jag tagit på mig ett jobb som jag känt att detta klarar jag nog inte av. Lite som humlan ni vet. Det har väl inte alltid blivit fantastisk bra men det har blivit OK och jag har samtidigt blivit en bättre fotograf.
Jag kan konstatera att det inte blir lättare med åren. Man tycker ju att erfarenheten är nåt att luta sig mot men det vete fan. Om det beror på att jag ställer högre och högre krav på mig själv eller om mitt självförtroende har minskat, men det känns som att jag borde prestera mer och bättre. Mina uppdragsgivare är för det mesta nöjda men inte jag.
En annan sak som jag gör, som jag egentligen inte kan, är att skriva fotoboksrecensioner. Tur att jag inte ska försörja mig på det för det tar en evig tid att få ihop en vettig text. Jag skriver ju så lite så att det är som att börja om från början varje gång. Men de bli väl antagligen helt ok eftersom jag får dem publicerade på Norrbottens-Kurirens kultursida. Det är jag mycket stolt över.
Just nu brottas jag med Jens Assurs Hungerböcker.
På min hemsida kan ni läsa det jag fått ihop. Senaste recensionen var Kent Klichs bok Picture Imperfect

1 kommentar:

Maria sa...

Jag är nästan heller aldrig nöjd. Nu har jag ju ingen större erfarenhet att tala om men jag misstänker att det är mer personlighets- än erfarenhetsstyrt. Att ha höga krav på sig själv är påfrestande. Men jag tror och hoppas i alla fall att det leder till fortsatt utveckling.

På jobbet hänger följande citat av Immogen Cunningham:

"Which one that is my favourite photograph? It's the one I'm going to take tomorrow."

Man kan givetvis tolka det på flera sätt men för mig symboliserar det drivet. Drivet att fotografera och drivet att ta bättre och bättre bilder hela tiden.

Jag kan tycka det är lite skönt att höra att man inte "lägger av" på grund av lång erfarenhet. =)

Recencionen kändes förresten mycket välskriven. Du kanske borde skriva lite oftare?! =)