Jag är helt digitaliserad. Det tog ganska lång tid innan jag förpassade Tri-X till filmkyrkogården. Nu ligger 40 rullar i en låda och väntar på uppståndelse, men de lär nog få vänta. Visst saknar jag mörkrummet och kemikaliedoften men annars har ju allt blivit så mycket enklare.
Tänk dig att man åkte på ett jobb. Det var ju oftast färgbilder som gällde. Kanske både inne och ute, 800 ISO och 200 ISO. Man fick byta film eller använda flera kameror, nu vrider man bara på en ratt mellan exponeringarna. På fri tid (ej fritid) kanske man ville ta arkivbilder i färg eller försöka ta egna bilder i svartvitt. Tänk om en av bilderna i färg skulle ha passat till egen bild, men eftersom den var i färg så sa puritanen i mig att det inte dög. Färg var färg och svartvitt var svartvitt. Den regeln har plötsligt sluta gälla med den digitala tekniken.
Nu fotas allt med samma kamera och sen kan jag bestämma vad som blir arkivbild i färg eller vad som kan bli en bild till min privata kollektion i svartvitt.
Livet leker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar