Egentligen är det musiker jag vill vara. På midsommarfesten hade jag mycket hellre spelat ett instrument än att ta de oskarpa och dåliga bilder som jag hittade i min kamera dan efter.
Om jag blev tvungen att välja bort alla konstarter utom en enda så skulle musiken vara den som blev kvar. Bildkonsten (dit räknar jag naturligtvis foto också) skulle försvinna ganska tidigt. Visst låter det konstigt av en som säger sig älska att fota, älskar att diskutera fotografi och älskar att titta i fotoböcker och på fotoutställningar. Men hur det nu än är så är tanken att leva helt utan musik svårare än tanken att leva utan bildkonst.
Jag och min kompis Hasse som är musiker åker till Grekland och sätter oss på torget. Hasse tar fram sitt dragspel och börjar spela. Vad händer? Människor samlas kring oss och stämningen kommer att bli glad och uppsluppen. Kanske någon annan hämtar sitt instrument och festen är igång. Sen tar jag fram min kamera. Vad händer? Plötsligt blir folk misstänksamma och börjar gå därifrån och festen tar slut.
Jag vet det är hårddraget, men det finns några uns av sanning i denna lilla historia.
Bilden är från en liten spelamansstämma i Avan, en by utanför Luleå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar