När jag skriver en dagbok på detta sätt känns det som att jag har ett tråkigt och enformigt liv. Inte i verkligheten men när jag läser om mig själv upplever jag det så. Knäpp lite kort här och knäpp lite kort där. Sitt framför datorn. Leverera. Har jag blivit en bildmaskin, som gör vad alla andra vill. Nu var det länge sen jag på allvar gjorde nåt eget, det är dags att skärpa till sig.
Idag har jag på fm flängt runt och knäppt en massa kort, och jag har precis kommit hem från Piteå där jag fotograferat NLL:s fest för pensionärer och för de som jobbat 25 år. Det kommer att publiceras i personaltidningen. Detta är näst sista dan på min jobbdagbok. Om jag fortsätter blir jag deprimerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar