Oskarpa bilder

En liten kommentar till bilden nedan. Jag tycker att jag gör mig bäst på oskarpa bilder.
Jag var ju med i SvT och deras Eftersnack för en dryg vecka sedan och det var traumatiskt. Jag överdriver lite men att se sig själv är ingen upplyftande upplevelse. Jag inser naturligtvis att alla som ser mig varje dag känner igen vad de ser och tycker inte att det på något vis är anmärkningsvärt. Själv ser jag mig bara i spegeln varje dag och då kan jag bortse från allt som inte riktigt överenstämmer med den mentala bild jag har av mig själv. Men på TV blir allt naket och väldigt avslöjande. Självbilden förändras och det är antagligen bara bra. Verkligheten springer man inte ifrån så lätt.

Livet är orättvist

Framsida och baksida på 2008 års utskick.

En gång per år brukar jag göra ett utskick till presumtiva kunder, Eller kanske inte ens en gång per år. Det är all riktad markandsföring som jag håller på med. Jag vet att man egentligen borde följa upp utskicket med ett telefonsamtal men den tanken tänker jag egentligen inte. När någon ny kund dyker upp frågar jag ofta hur de har hittat just till mig. Någon enstaka gång, alldeles i anknytning till ett utskick, kan de svara just utskicket var anledningen till att de ringde upp just mig. Men för det mesta handlar det om att någon kände en som hade arbetat med en kompis till en man till någon jag känner.
Ofta undrar jag hur saker och ting egentligen hänger ihop. Varför har vissa mer jobb än de hinner med och andra klarar sig knappt. Kom inte och säg att det bara beror på hur bra yrkesman man är.
Låt mig citera min äldsta son Love: Livet är orättvist och sen dör man

Improvisation

Jag har varit på workshop i Torneå. Inte en fotografisk utan en musikalisk. Jag har tidigare skrivit om jazz och fotografi (080522) och de likheter jag ser mellan dessa två konstformer och att få delta i ett seminarium om jazzimprovisation gör mig definitivt till en bättre fotograf.
I helgen har Norrbotten Big Band (NBB) varit ledare och mentorer för ett gäng musiklärare från Norrbotten och Uleåborg i Finland. Det är en del av ett projekt som heter Music on Top, jag har varit där för att dokumentera helgens aktiviteter för bland annat deras hemsida
Det finns mycket att skriva om denna helg men speciellt kommer jag att minnas och vara tacksam att ha fått var med på trombonisten Sven Berggrens improvisationsworkshop. Det blev väldigt tydligt att det är musik man borde syssla med. Jag blev otroligt avundsjuk när de skapade musiken i samma ögonblick som den hördes. In i öronen och direkt ut i blodomloppet.
Jag måste börja spela.
Pratade med Karl Martin Almqvist , tenorsaxofonist, och passionerad amatörfotograf. Tänk om man kunde göra ett byte, jag fick ta över hans saxfärdigheter och han mina fotografiska för en vecka eller så. Undrar om någon av oss skulle vilja byta tillbaka?

Intressant diskussion

Senaste inlägget på Magnum Blog tog mig bakåt i tiden på samma blogg. Det är en diskussion om några bilder från presidentkampanjen tagna av Christopher Anderson. Läsare av bloggen kommenterar bilder och ger en ganska hård kritik. Det intressanta är att Anderson tar sig tid att svara och argumentera och det hela utvecklar sig till något riktigt lärorikt. Läs det. Här är länken.

Liet Lavlut

Och vinnaren är Jacques Culioli

Jelte Posthumus & Pilatus Pas

Igår var det Liet Lavlut, en Festival över gränser kulturer och nationer på Kulturens Hus i Luleå. Ännu ett perfekt tillfälle att kombinera jobb och nöje. Jag hade köpt biljetter för att gå när NK ringde och undrade om jag kunde foto tillställningen. Det var ju på ett ut.
Iblnad undrar jag över hur mycket plats en fotograf får ta i jakten på bra bilder. Jag tror att jag resonerat kring detta förut. PÅ Liet Lavlut var det en otroligt energisk fotograf som nästa tog mer utrymme och uppmärksamhet än artisterna. Måste man sitta på huk på scenkanten när man lika gärna kan stå nedanför? Det var blixtförbud men trots detta användes blixt. Hur många gånger måste man springa fram och tillbaka efter scenkanten för att leta den perfekat vinkeln utan att en sekund tänka på publiken? I normala fall är också jag väldigt aktiv när jag fotograferar men under denna konsert/tävling stod jag på nästa samma plats hela tiden. Det kändes ibland frustrerande emn jag fick de bilder jag behövde och störde minimalt.

Kom hem

Det var några dagar sen jag bloggade sist.
Har man varit borta i tre veckor från den vanliga produktionen så straffar det sig. Det är mycket att att ta igen. Lite kul är det när kunder mailar och säger att: Nu får du fan komma hem. Egot blir inte mindre direkt. Om det är bra eller dåligt låter jag andra avgöra, det med egot alltså.
Låt mig ta tisdagen som exempel.
08.30-12.00 Fotografering av aladåber, blodpalt och blodplättar till en lokal matproducent.
Lunch
13.00-15.00. Färdigställande av bildspel som ska visas på Kulturens Hus under Liet Lavlut, en Festival över gränser kulturer och nationer.
Leverans av digitala bilder till SvT inför kvällen inspelning av Eftersnack. Hämtning av hyrbil.
15.30-16.30. Jobb åt Lärarnas Tidning
16.30-19.00. Hemtjänst
19.30-21.00. Inspelning av Eftersnack om Nurmen Lintu på SvT i Luleå
21.00-22.00. Resa till Kalix inför morgondagens jobb om löjfiske.
Naturligtvis väljer jag extra fullpackade dagar när jag ger exempel som denna dag.

Tordag 16 gav vi vår sista föreställning av Nurmen Lintu för denna gång. Lilla salen på Kulturens Hus var utsåld. Vi börjar bli vana vid utsålda hus.
Jag kommer snart att lägga ut lite fler bilder från turnén här på bloggen. Har inte hunnit med det ännu.

Nurmen Lintu 8

Kom hem igår efter elva dagar på vägarna. Fantastiskt trevligt och stor succé på alla ställen. Vi hoppas att vi kan göra en ny omgång till våren.
Efter Vettasjärvi hade vi en dags ledighet i Gällivare. Vi avslutade i Aapua och Juoksengi. Eller egentligen så är avslutningen på Kulturens Hus i Luleå torsdag 16 oktober.
På väg hem gjorde vi en gemensam lista över bästa och sämsta. Bandet och Peter får ursäkta om jag kommer ihåg fel, jag tar på mig hela ansvaret.

Bäst boende-Stugbyn i Lainio
Sämst boende-Cape East i Haparanda.
Bästa bullarna-Juoksengi.
Sämsta spelningen-Hakkas.
Bästa spelningen- Resten
Bästa mat-Hotel Grand Arctic i Överkalix.
Sämsta mat-Hamburgare i Lansjärv
Bästa falukorv- Jokkmokkskorven
Bästa öl-Staropramen på burk
Bästa whisky-Tullamore Dew
Sämsta whisky-Billig finsk
Bästa kringarrangemang-Paltbuffén i Vettasjärvi
Bästa roliga historia-Ta ripan
Bästa sång/låt-Mordet i Aareavaara
Bästa bastun-Lainio
Bästa chauffören-Peter
Bästa vindkraftsexperten-Mikael
Bästa folkbildaren-Janne
Bäst på Överkalixdialekt-Hasse
Bäst social kompetens-Ove
Bäst på att äta-Lars

Nurmen Lintu 7

Igår spelade vi i Vettasjärvi, dit har jag verkligen längtat. Min bok "Den Barnlösa Byn" är fotograferad där i början av 90-talet så det var många kära återseenden för mig. De hade lagt ner mycket möda för att få denna kväll att bli en bra kväll. Först mat och fikaservering. Maten var en paltbuffé bestående av fiskpalt, potatispalt och blopalt. Det var första gången jag åt fiskpalt, den var okey men jag föredrar blodpalt. Vettasjävis fiskpalt görs på fiskens rom, lever, och blod, samt mjöl, salt, ägg och vatten i lämpliga proportioner. Serveras med skirat smör. Det kanske börjar bli lite tjatigt men vi spelade för en utsåld arena. Drygt 100 personer inkluderat en busslast från Gällivare.
Jag måste få delge er två av många intelligenta och roliga kommentarer som hela haglar genom turnébussens atmosfär.
På tal om att vara egen företagare så fick vi ett gott råd: Börja aldrig med kvitton.
Efter ett matstopp på en Statoilmack: Pucko och korv är nästan lika bra som kaffe och Plupp.
Idag är vi lediga. Två spelningar kvar.

Nurmen Lintu 6

Jag har för vana att fotografera hotellutsikten när jag är ute och reser. Här kommer några utsikter från denna turné.

Hotell Gästis i Jokkmokk


Cape East i Haparanda. Utsikt mot Finland och Torneå.


Snickarbacken i Pajala.


Gällivare Värdshus.

Nurmen Lintu 5

Vi är två som bloggar från denna resa. Janne Olofsson bloggar på Norrbottens-Kurirens hemsida med början i måndags. Föreställningen utvecklas hela tiden, arrangemangen finslipas och timingen blir bättre, bilder kommer till och bilder försvinner. När sista spelningen är avklarad så är vi som bäst.

Jag gör en lite tillbakablick på de dagar som gått sen sist.
3/10
Mattila, Övertorneå Kommun.
En totalt utsåld spelning. Folk som åkt 10 mil fick vända om i dörren. Kul men tråkigt. Vi övernattade på Cape East i Haparanda, ett stort lågbudgethotell för IKEA kunder. Vi badade vedledad bastu på kvällen. Underbart skönt om än något dyrt, 1200kr för sju personer. Gruppbilden är tagen i Haparanda.
4/10
Siknäs, Kalix Kommun.
Om man är ute på vägarna i Norrbotten denna tid på året vet man aldrig när väglaget blir en livsfara. Både bussen och släpet hade sommardäck och det oroade oss en del. Efter långa diskussioner och många telefonsamtal lyckades vi (Peter) ordna ett bussbyte och vinterdäck till släpet när vi hade den spelning som var närmast Luleå.
Hasses son tog den vinterdäcksförsedda, bussen lastade i vinterdäck till släpet och for upp till Siknäs. Det tackar vi för. Övernattning i Pajala efter 20 mils körning. Den resan visade att vi hade haft rätt när vi satt på vinterdäcken.
5/10
Saittarova, Pajala Kommun
Bygdegården heter Tre Tallar och ligger väldigt vackert på en kulle med en fin sjö nedanför. Fullsatt som vanligt. Man kan inte annat än bli imponerad av alla ideella krafter som gör dessa arrangemang möjliga. De bakar bullar, kokar kaffe, affischerar, och säljer biljetter, helt utan egen vinning. Mest kvinnor. I dagens publik fanns bl.a. Mikael Niemi.
6/10
Lainio, Kiruna Kommun.
Lainio ligger vid vägs ände. Här kan man snacka om uppslutning. 150 personer i publiken och en befolkning på 70. Det kom en hel busslast från Kiruna, tänk att de ville färdas 2 timmar för att se och lyssna på det vi hade att förmedla. Det värmer i hjärtat. Det kom fram en man till mig och berättade att han var med på en av bilderna. Det är en bild av Samuli Paualaharju från ett bönemöte i Lainio 1932. Han sitter längst fram på bilden tillsammans med sin bror. Bakom dem sitter deras pappa. Det kändes speciellt. Bilden på färjan är från Lainio.
7/10
Hakkas, Gällivare Kommun
I dessa sammanhang är Hakkas en storstad med ca 400 invånare. Fullsatt som vanligt. Sveriges Radio spelade in denna konsert för senare sändning. Hur och i vilken kanal vet jag inte än.
I natt och tre nätter framåt sover vi i Gällivare och i morgon spelar vi i Vettasjärvi.

Nurmen Lintu 4

Vi är nu inne på tredje dagen av turnén. Två spelningar avklarade utan några större missöden. Båda föreställningarna var utsålda, det innebar i Murjek 80 och i Svartbyn 50 personer. Murjek är ett litet samhälle med ca 100 invånare så om man skulle översätta det till Luleå förhållanden så innebär det att drygt 50.000 skulle se vår föreställning. Av alla oss som är med är det bara jag som inte har nån erfarenhet av turnéliv. Vi både riggar och tar ner allt ljud och ljus själva under fast ledning av vår ljudtekniker Peter. De första två dagarna har han fått svara på lika många frågor som det finns toner i föreställningen, men man lär sig.
Vi försöker också ta del av de lokala sevärdheterna på de platser vi kommer till. I Murjek besökte vi deras lilla hembygdsmuseum och i Svartbyn blev traktormuseet sju besökare rikare. Där passade vi också på att ta en gruppbild på hela gänget. Hade väl kunnat bli bättre om nån hade stått bakom kameran.