Detta är sista inlägget på denna blogg. Jag hänvisar till www.andersalm.se som är omgjord till kombinerad blogg och hemsida.
Den här får ligga kvar ute på nätet ett tag till.
2011-08-07
2011-05-27
Snart är det slut
Jag håller på att göra en helt ny hemsida. Det innebär bland annat att bloggen kommer att stängas. Jag kommer att blogga lite på den nya hemsidan men bara jobbrelaterade saker.
Gör man en tidning eller broschyr så är en deadline helig, men när det gäller webben verkar man kunna slira hur mycket som helst. Så för att ligga rätt i tiden så slirar jag också, med andra ord, jag vet inte riktigt när den nya www.andersalm.se kommer att publiceras. Men förhoppningsvis någon gång under sommaren.
Gör man en tidning eller broschyr så är en deadline helig, men när det gäller webben verkar man kunna slira hur mycket som helst. Så för att ligga rätt i tiden så slirar jag också, med andra ord, jag vet inte riktigt när den nya www.andersalm.se kommer att publiceras. Men förhoppningsvis någon gång under sommaren.
2011-03-15
Swedish Jazz Celebration
Om en dryg vecka är det SJC i Luleå för andra gången. Förra gången 2007 var jag en av två officiella fotografer. Den här gången blev jag tvungen att tacka nej för jag har bokat en resa till Japan som krockar med jazzfesten. Nu vet jag ju inte säkert om jag kommer iväg till Soluppgångens land. Jag hoppas och tror att det ska stabilisera sig under nästa vecka.
En del av de bilder som jag tog 2007 visas nu i ett bildspel som jag satt ihop tillsammans med 5 andra fotografer.
Om ni känner er sysslolösa mellan 20.00 och 08.00 så kan ni ta en promenad till Kulturens Hus i Luleå och titta. Det visas varje kväll/natt fram tom. nästa helg.
En del av de bilder som jag tog 2007 visas nu i ett bildspel som jag satt ihop tillsammans med 5 andra fotografer.
Om ni känner er sysslolösa mellan 20.00 och 08.00 så kan ni ta en promenad till Kulturens Hus i Luleå och titta. Det visas varje kväll/natt fram tom. nästa helg.
2011-02-20
Ögonblick i Kiruna
Min gamla hemstad Kiruna är som vanligt i fokus, nu kanske mer än någonsin. Min gamla? frilanskollega, journalisten Kjell Törmä har gjort en fotobok på uppdrag av Kiruna Kommun. Anledningen till uppdraget är ju den stora flytten, eller stadsomvandlingen. Det gäller ju att börja innan det är för sent. Jag har recenserat boken för Norrbottens-Kuriren.
För första gången ska jag publicera en hel recension på bloggen.
Kiruna har en speciell plats i mitt hjärta trots att det är mer än trettiofem år sedan jag flyttade därifrån. I takt med att åren går lockar barndomsstaden mer och mer. På avstånd är lockelsen som störst. Det är en spännande stad, både miljömässigt och när man tänker på allt som händer. Men när jag besöker staden, vilket jag gör några gånger per år, så inser jag att det har gått för lång tid. Med lite sorg i hjärtat inser jag att Kiruna inte längre är min stad. Med detta som utgångspunkt tar jag mig an Kjell Törmäs bok Ögonblick i Kiruna 2009-2010.
Kiruna har en stolt dokumentärfotografisk tradition. En av Sveriges största fotografer genom tiderna, Borg Mesch, har gjort stadens födelse till stor konst. Vildmarkens omdaning till gruvmetropol har för evigt blivit en del av Kirunas och Sveriges kulturarv i och med Borg Meschs fantastiska fotografier.
Nu står gruvmetropolen inför en ny stor omdaning. En stad ska flyttas.
Sommaren 2009 fick journalisten Kjell Törmä i uppdrag av Kiruna Kommun att dokumentera staden och dess innevånare innan den stora flyttens påverkan blir oåterkallelig. Nu, drygt ett år senare, har 2075 bilder levererats till det stora arkivet och av dessa har 376 valts ut till denna bok.
Vad ska man ta med? Vad är det som är viktigt att bevara för framtiden? Törmä har varit överallt och hela tiden. Vi får se vyer över den vackra staden från alla vädersträck och årstider. Gruppbilder på byggnadsarbetare, teateramatörer och hockeyungdomar blandas med bilder från näringslivsgalor och andra evenemang. Det är en slumpmässig men ambitiös bildväv från framförallt det offentliga rummet.
Idag känns bilderna ganska ointressanta. Förutom vissa undantag finns det ingen gestaltning som leder tanken utanför bilden, som väcker frågor och funderingar. Det är bilden här och nu. Kiruna här och nu. Det är imorgon som bilderna kommer att växa och väcka tankar om hur det var. Det blir bilden där och då. Det blir Kiruna där och då.
Det viktiga med detta arbete är ju inte de enskilda bilderna utan att de finns samlade och tillgängliga. I det stora arkivet är en stor mängd bilder bättre än en liten men i bokform borde urvalet varit hårdare.
Kjell Törmä har bidragit med en viktig bit i det framtida pusslet. Men i motsats till Borg Mesch är han långt ifrån ensam. Goetheinstitutet i Tyskland, Norrbottens Museum, enskilda konstnärer och andra fotografer jobbar också med att gestalta stadsomvandlingen på sitt sätt. Förhoppningsvis på olika sätt. Ju fler desto bättre.
För första gången ska jag publicera en hel recension på bloggen.
Kiruna har en speciell plats i mitt hjärta trots att det är mer än trettiofem år sedan jag flyttade därifrån. I takt med att åren går lockar barndomsstaden mer och mer. På avstånd är lockelsen som störst. Det är en spännande stad, både miljömässigt och när man tänker på allt som händer. Men när jag besöker staden, vilket jag gör några gånger per år, så inser jag att det har gått för lång tid. Med lite sorg i hjärtat inser jag att Kiruna inte längre är min stad. Med detta som utgångspunkt tar jag mig an Kjell Törmäs bok Ögonblick i Kiruna 2009-2010.
Kiruna har en stolt dokumentärfotografisk tradition. En av Sveriges största fotografer genom tiderna, Borg Mesch, har gjort stadens födelse till stor konst. Vildmarkens omdaning till gruvmetropol har för evigt blivit en del av Kirunas och Sveriges kulturarv i och med Borg Meschs fantastiska fotografier.
Nu står gruvmetropolen inför en ny stor omdaning. En stad ska flyttas.
Sommaren 2009 fick journalisten Kjell Törmä i uppdrag av Kiruna Kommun att dokumentera staden och dess innevånare innan den stora flyttens påverkan blir oåterkallelig. Nu, drygt ett år senare, har 2075 bilder levererats till det stora arkivet och av dessa har 376 valts ut till denna bok.
Vad ska man ta med? Vad är det som är viktigt att bevara för framtiden? Törmä har varit överallt och hela tiden. Vi får se vyer över den vackra staden från alla vädersträck och årstider. Gruppbilder på byggnadsarbetare, teateramatörer och hockeyungdomar blandas med bilder från näringslivsgalor och andra evenemang. Det är en slumpmässig men ambitiös bildväv från framförallt det offentliga rummet.
Idag känns bilderna ganska ointressanta. Förutom vissa undantag finns det ingen gestaltning som leder tanken utanför bilden, som väcker frågor och funderingar. Det är bilden här och nu. Kiruna här och nu. Det är imorgon som bilderna kommer att växa och väcka tankar om hur det var. Det blir bilden där och då. Det blir Kiruna där och då.
Det viktiga med detta arbete är ju inte de enskilda bilderna utan att de finns samlade och tillgängliga. I det stora arkivet är en stor mängd bilder bättre än en liten men i bokform borde urvalet varit hårdare.
Kjell Törmä har bidragit med en viktig bit i det framtida pusslet. Men i motsats till Borg Mesch är han långt ifrån ensam. Goetheinstitutet i Tyskland, Norrbottens Museum, enskilda konstnärer och andra fotografer jobbar också med att gestalta stadsomvandlingen på sitt sätt. Förhoppningsvis på olika sätt. Ju fler desto bättre.
2011-02-15
Kallt
Nu börjar jag bli less. Kylan tar aldrig slut. När det är så här kallt en längre tid blir det även kallt inomhus i min arbetslokal. Den är för dåligt isolerad och elementen är för små. Måste sitta med vantar och ylletröja på mig när jag jobbar. Om jag hade varit anställd hade jag aldrig gått med på detta. Men nu får jag lov att stå ut. Jag gör det jag måste och sen går jag hem och gör resten. Till helgen blir det mildare. Tack.
2010-12-21
Årets julkort
Så här i sista stund innan julafton är det dags att tillverka årets julkort åt mina kunder och vänner. De får samma bild men med olika text. Det är min Iphone som står för kreativiteten.
2010-12-17
European festival of the night
2010-11-29
Bilder ur natten
Imorgon bär det av till Korpilombolo
Tillsammans med konstnärerna Jan-Anders Eriksson och Mats Wikström blev jag inbjuden av länskonstkonsulenten Bengt Frank att ställa ut i Korpilombolo. Temat på utställningen är "Bilder ur natten", ganska självskrivet under European festival of the night. Vernissage blir klockan 19 den 1:a december på Hotell Tre Sågar.
De flesta bilder jag visar är nytagna speciellt för denna utställning. Jag började med att försöka definera natten. Finns det natt på sommaren när det är ljust dygnet runt? Jag gav mig själv några regler att följa, regler som tillät mig utnyttja det magiska norrbottniska sommarljuset. Fotograferingen fick ske endast efter solens nedgång. Det innebar att få timmar på sommaren men större delen av dygnet under vintern blev tillåtna.
Sen blev några bilder till på gränsen för mina egna regler. Men regler är ju till för att brytas.
Tillsammans med konstnärerna Jan-Anders Eriksson och Mats Wikström blev jag inbjuden av länskonstkonsulenten Bengt Frank att ställa ut i Korpilombolo. Temat på utställningen är "Bilder ur natten", ganska självskrivet under European festival of the night. Vernissage blir klockan 19 den 1:a december på Hotell Tre Sågar.
De flesta bilder jag visar är nytagna speciellt för denna utställning. Jag började med att försöka definera natten. Finns det natt på sommaren när det är ljust dygnet runt? Jag gav mig själv några regler att följa, regler som tillät mig utnyttja det magiska norrbottniska sommarljuset. Fotograferingen fick ske endast efter solens nedgång. Det innebar att få timmar på sommaren men större delen av dygnet under vintern blev tillåtna.
Sen blev några bilder till på gränsen för mina egna regler. Men regler är ju till för att brytas.
2010-11-20
Mozarts Requiem, eftersnack
Mitt förra inlägg handlade om ett litet projekt för Nederluleå Församling. Jag skulle gestalta, illustrera, bildsätta Mozarts Requiem som uppfördes på Allhelgona i Nederluleå Kyrka. Det blev väl ungefär som vi hade tänkt. Jag kan tycka att mina bilder var i snällaste laget men det fungerade.
Ibland när man får kritik, det kan bara vara ett litet myggbett till kritik, så tar det djupt in i själen. Allt blir uppochner för en stund. Denna enda människa som gav lite kritik blir mycket viktigare än all positiv respons. Om de flesta skriker positiva saker och en enda viskar nåt negativt så är det det negativa man hör. Varför är det så?
Requiemet recenserades i NSD och han var inte nådig.
Jag citerar:
"På samma skärm projiceras de bilder av fotografen Anders Alm som ackompanjerar verket. De är bilder som är tagna både ute i naturen och på detaljer i kyrkan året om. De skall återspegla de som sjungs men ofta känns kopplingen oklar. Detta är en oerhört vacker medeltida kyrka. Att då smälla upp en stor projektorduk mitt framför altaret som visar delvis oskarpa bilder måste vara en av årets mindre lyckade idéer till nytolkning. Bilderna känns ärligt talat helt malplacerade och de stör koncentrationen väldigt mycket. De lever ett eget liv och tar fokus från musiken vilket kanske inte riktigt var tanken. Vissa idéer bör helt enkelt förbli sådana."
Blev jag knäckt?
Nånting mycket märkligt hände. Jag brydde mig inte det minsta. Jag kände inte ett uns av irritation eller smärta. Helt likgiltigt läste jag recensionen som om jag överhuvudtaget inte var inblandad. Varför blev det så?
Ibland när man får kritik, det kan bara vara ett litet myggbett till kritik, så tar det djupt in i själen. Allt blir uppochner för en stund. Denna enda människa som gav lite kritik blir mycket viktigare än all positiv respons. Om de flesta skriker positiva saker och en enda viskar nåt negativt så är det det negativa man hör. Varför är det så?
Requiemet recenserades i NSD och han var inte nådig.
Jag citerar:
"På samma skärm projiceras de bilder av fotografen Anders Alm som ackompanjerar verket. De är bilder som är tagna både ute i naturen och på detaljer i kyrkan året om. De skall återspegla de som sjungs men ofta känns kopplingen oklar. Detta är en oerhört vacker medeltida kyrka. Att då smälla upp en stor projektorduk mitt framför altaret som visar delvis oskarpa bilder måste vara en av årets mindre lyckade idéer till nytolkning. Bilderna känns ärligt talat helt malplacerade och de stör koncentrationen väldigt mycket. De lever ett eget liv och tar fokus från musiken vilket kanske inte riktigt var tanken. Vissa idéer bör helt enkelt förbli sådana."
Blev jag knäckt?
Nånting mycket märkligt hände. Jag brydde mig inte det minsta. Jag kände inte ett uns av irritation eller smärta. Helt likgiltigt läste jag recensionen som om jag överhuvudtaget inte var inblandad. Varför blev det så?
2010-11-01
Mozarts Requiem
Håller just på att avsluta ett riktigt roligt jobb.
I Nederluleå kyrka på lördag 7 november framförs Mozart Requiem. Kyrkorgeln är orkestern och kören är Nederluleå Kyrkokör. Till det kommer några sångsolister och mina bilder. Jag kommer att projicera ett bildspel på en stor duk framme i koret. Bilderna är tagna i kyrkan och i närområdet. Gammelstadsviken, Luleälven och skogen runt kyrkbyn. I morgon är det första repet med bilder och allt. Antar att en del justeringar behöver göras. Jag oroar mig lite för vissa bildväxlingar, det är svårt att höra vad de sjunger och speciellt när det är på latin. Dirigenten Andreas har lovat att ge mig ett tecken i de svåraste partierna. Det kommer säkert att gå bra.
I Nederluleå kyrka på lördag 7 november framförs Mozart Requiem. Kyrkorgeln är orkestern och kören är Nederluleå Kyrkokör. Till det kommer några sångsolister och mina bilder. Jag kommer att projicera ett bildspel på en stor duk framme i koret. Bilderna är tagna i kyrkan och i närområdet. Gammelstadsviken, Luleälven och skogen runt kyrkbyn. I morgon är det första repet med bilder och allt. Antar att en del justeringar behöver göras. Jag oroar mig lite för vissa bildväxlingar, det är svårt att höra vad de sjunger och speciellt när det är på latin. Dirigenten Andreas har lovat att ge mig ett tecken i de svåraste partierna. Det kommer säkert att gå bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)